Shen Yun Recension: —La Voce di New York
“Som en seglivad New Yorkbo, om än en lite avtrubbad sådan, är det sällsynt för mig att uppleva en föreställning som trotsar beskrivning; det vill säga en som har överväldigat, upphetsat och helt fascinerat mitt trötta jag! Sådan var fallet efter att ha bevittnat Shen Yun, en av stadens mest hisnande föreställningar...
Det som jag var oförberedd på var den extraordinära magin, den visuella förtrollningen och förförelsen från scenen när Shen Yuns dansgrupp sprang fram från kulisserna och frammanade möjligheten till flykt och gav tittaren en oändlig ström av fantasi samtidigt som man reflekterade över många av livets möjligheter..
Som New Yorksbor är vi privilegierade att få tillgång till en mängd olika scen-, musik- och bildskärmproduktioner inom räckhåll. Vi har i själva verket blivit selektiva och känsliga för undermåliga erbjudanden och trumpetar ut våra personliga recensioner till alla som bryr sig om att lyssna. Under åren har jag märkt att det finns långt fler självutnämnda "filmkritiker" som åker med M2-, 3, 4-bussen och 4-, 5-, 6-tågen, än de som skriver för New York Times.
Det var därför, när jag först tittade på tv-annonserna om Shen Yun, som jag – det avtrubbade jag, det vill säga - trodde att alla som utstrålade sin glädje anställdes av Shen Yuns PR-folk. Män, kvinnor och barn som uttryckte oändliga mängder entusiasm verkade vara från en reklamkampanj typiskt för Hollywood med "skådespelare" anställda direkt med centralt tilldelade roller. Nå, lika mycket som jag hatar att erkänna det, lika mycket hade jag fel.
Efter att dansare vid öppningsframförandet sprang till scenen, blev det klart att detta var något riktigt sällsynt. Under de senaste åren har vi alla blivit vanda vid att uppleva endast små doser av skönhet, tack vare teknikens störningar i vår naturliga värld. Vad jag kom att uppskatta - och många andra gjorde det också - var en känsla av hopp, möjligheter, en kraft inom oss alla att kunna gå bortom de gränser som samhället sätter...
Det är nu för sent för oss alla för att få snabbkorrigering, en patentlösning för de dagliga nyheterna som vi tvingas uthärda. Klimatet i detta land har blivit dyster med medelmåttighet som ersätter höga förväntningar, hopp och löften för oss själva, våra barn och våra barnbarn. Det måste finnas ett sätt för oss att rensa dessa känslor av förtvivlan.
Mitt råd är att försöka införa underhållning, film, musik, teater i vardagen. Det kan verkligen inte skada!
—Laura Wagner för La Voce di New York”