Hur Apkungen föddes till världen (från Färden till Västern)

Legenden börjar på östra kontinenten i ett land kallat Purvavideha. Där på toppen av Blomfruktberget fanns en magisk sten. Stenen hade sedan tidernas begynnelse samlat essensen av himlen, jorden och stjärnorna. Under tidsåldrarnas gång utvecklade den mirakulösa stenen så långsamt ett stenägg som bar på en övernaturlig ande.

Plötsligt spricker stenen och ger liv åt ... en apa! Till en början bor apan bland de vanliga aporna på Blomfruktberget tills han en dag visar prov på sitt mod och sin vishet genom att hoppa över ett vattenfall bakom vilket han upptäcker en speciell grotta. De andra aporna följer efter honom till grottan där de sedan bor kvar och kröner honom till sin Apkung.

Han tillbringar sina dagar med att ha upptåg och fester, men inte alltför länge. Snart upptäcker han dödligheten och inser, trots sitt liv i lyx, att också han kommer en dag att dö. Han blir modfälld och bestämmer sig för att ge upp allt för att söka odödlighet. Han lämnar berget och förklädd i människokläder hittar han en daoistisk mästare. 

Apan blir snabbt daoistens favoritlärjunge. Han lär sig magiska krafter så som de 72 transformationer som ger honom förmågan att bli vad han än vill bli, och förmågan att flyga nära nog 54 000 kilometer i en enda kullerbytta. Det daoistiska namnet Apan Sun Wukong betyder Apan Upplyst-till-tomhet.

Efter att ha lämnat sin mästare gör Apan, som alltid varit ganska busig, sig impopulär bland gudar. Han skapar oordning i Drakpalatset i Östra havet och kräver en rustning och ett speciellt vapen (som senare blev till honom ägnad magisk stav). Han går även ner till underjorden och terroriserar kungen av helvetet. Irriterade flyger gudarna upp till himlen för att lämna ett formellt klagomål till den store Jadekejsaren.

I förhoppning om att hålla honom från att orsaka mer förödelse skänker Jadekejsaren Apan den högtravande titeln Beskyddare av hästar i de kejserliga stallarna. Apan stiftar till en början fred men när han upptäcker att han är ingenting annat än en stallknekt gör han uppror.

Himmelska krigare skickas iväg men de är ingen match för Apans förmågor. Jadekejsaren väljer sedan återigen att blidka Apan och ger honom en ny himmelsk ställning: väktare av odödlig persikoträdgård. Men Sun Wukong, som nu kallar sig "Den store vise som mäter sig med himlen", är lika arrogant och bångstyrig som alltid.

En dag, när berättelsen utspelar sig, beslutar gudarna att hålla en bankett för Kungamodern. Alla gudar är inbjudna. "Den store vise som mäter sig med himlen" är inte med på gästlistan. Apan blir väldigt, väldigt arg.

Han smyger in i palatset, stjäl persikor som ger evigt liv, det kejserliga vinet och odödlighetens elixirpiller. Han får sedan ett raserianfall, saboterar festligheterna och förstör trädgården. Han måste stoppas.

Den här gången skickar Jadekejsaren 100 000 himmelska krigare för att arrestera Apan - till ingen nytta. Endast de kombinerade krafterna av treögd gudom Er Lang Shen och den stora taoistiska lorden Lao Zi fångar honom till sist.

Men Apan har redan festat på persikorna som ger evigt liv och svept i sig elixirpiller av odödlighet varför varken eld eller yxa eller blixtar kan påverka honom. Lord Lao Zi kastar sedan Apan i sin åtta trigrams ugn. Resultatet? Efter 49 dagar i brännande lågor av den mest kraftfulla smältdegeln i taoistisk alkemi kommer Apan fram fräsande men annars oskadd. I själva verket tjänar värmen bara för att ge honom eldiga ögon med övernaturlig genomträngande syn.

Slutligen ger Buddha en utmaning till Sun Wukong: Apan måste sätta sig på Buddhas hand och sedan hoppa av den. Lätt som en plätt för en apa som kan resa tiotusentals kilometer i en kullerbytta, eller hur? Men Apan hade mött en värdig motståndare och kunde inte övervinna Buddhas gudomliga krafter.

När Apan flög till vad han trodde var utkanten av universum, fann han fem pelare som han urinerade på, bara för att markera platsen som bevis. Han flög sedan tillbaka redo att triumfera. Det visade sig dock att Buddha hade förvandlat sin hand och pelarna var faktiskt hans fingrar. Apan hade i själva verket aldrig lämnat Buddhas handflata.

Buddha fångade Apan och placerade honom under ett berg där han fick stanna i fångenskap i 500 år.

På den tiden härskade Kinas Tangdynasti och det blev dags för en buddhistisk munk att starta en farlig resa på jakt efter heliga skrifter. Han skulle behöva skydd när han färdades från den urgamla Tang-huvudstaden, Chang'an, till vad som nu kallas Indien. Därför arrangerade Buddha det så att Tang-munken passerade berget där Apkungen hade fångats in och Bodhisattva Guanyin kom ner och släppte ut honom.

Apan var nu villig att lyda och vara trogen mot sin nya mästare, munken, och hans uppdrag. Men hans busiga natur hade inte förändrats och därför gav Bodhisattva munken ett magiskt gyllene pannband för att placera det runt Apans huvud när han måste kontrollera sin lärjunge.

Genom 81 prövningar och vedermödor skyddar Apkungen munken och hans medresande pilgrimer på deras resa. Flygande till vänster och höger och genom att använda sina säregna magiska krafter, vinner han över demoner, strider mot monster, ser genom vanföreställningar och räddar munken från att bli uppäten och blir kanske den mest färgstarka varelsen i kinesisk litteratur.

Shen Yuns 2012 års koreografi av Yungchia Chen Hur Apkungen blev till med musik av Jing Xuan, är en förkortad version av denna klassiker.