Sandmunken: Den gigantiske fisken som omvandlades till munk

Detta är berättelsen om hur en krigare, som omvandlats till ett människoätande fiskmonster, blev en buddistisk munk. Hans namn är Sandmunken.

Strax efter att Galten förenat sig med Tangmunken och Apkungen på deras pilgrimsfärd kommer sällskapet till stranden av en oframkomlig flod som är cirka 483 kilometer bred. Vad som är ännu värre är att den bebos av ett våldsamt odjur som slukar varje människa som strövar alltför nära stranden. Men för Tangmunken och hans lärjungar är detta monster deras enda hopp för att kunna korsa floden.

Denna varelse var en gång en himmelsk krigare som råkade vara lite för klumpig. En dag mitt i en stor himmelsk bankett krossade han av misstag en kristallbägare som tyvärr tillhörde drottningmodern i Väster. Efter att ha försatt palatset i raseri förvisades han till den dödliga världen och förvandlades till ett flodmonster med en fisks själ. Där tillbringade han sina dagar gömd i den massiva Flödande sandfloden och kalasade på oförsiktiga fiskare.

Det vill säga tills våra tre pilgrimer anländer. Monstret ser dem stå nära flodstranden och titta desperat från vänster till höger efter ett sätt att ta sig över. Sandmunken hoppar upp ur floden och byter skepnad från en gigantisk fisk till en skepnad av ett monster - tovigt rött hår, ett halsband av nio skallar och en enorm, magisk stav i handen - och anfaller dem från floden.

Galten och monstret strider tills de kör fast, men när Apkungen ger sig in i striden dyker fiskmonstret in i vattnet för att fly. Galten simmar efter honom i vetskap om att endast genom att övertyga honom att hjälpa kan sällskapet korsa floden.

Två gånger kämpar Galten ihärdiga strider med monstret, men kan inte besegra honom. Slutligen lockar Apkungen honom upp ur vattnet och är på väg att leverera den slutliga stöten när monstret får höra om deras heliga uppdrag.

Han bestämmer sig för att ge upp sitt onda leverne och konvertera till buddhismen, och han blir en mänsklig munk. Hans nio skallar transporterar sällskapet över floden.

Sandmunken blev en viktig medlem i expeditionen, lojal och skötsam. Även om han inte var den mest kapabla hade han varken Galtens lättja eller Apans temperament. När han orubbligt skyddade sin herre munken tills deras uppdrag är slutfört, belönades han genom att han fick återvända till himlen och ta sin plats som en gyllene Arhat.