Mogaogrottorna i Dunhuang

Hexikorridoren i nordvästra Kina gränsar till öknar i söder, vidsträckta platåer i norr, och till berg i öster och väster. I denna trånga passage finner vi oasen Dunhuang, ett välbehövligt stopp på Sidenvägen. I århundraden har Dunhuang varit en speciell plats för den trötte resenären, inte bara på grund av dess affärscentrum. Tjugofem kilometer från de livliga marknaderna ligger Mogaogrottorna, hem för en av de mest hisnande samlingarna buddhistiska målningar och statyer i världen.

Mogaogrottorna som skapades 366 e.Kr, är även kända som "Tusen Buddhors grottor" och har en förtrollande historia.

Som legenden berättar skulle en buddhistisk munk vid namn Le Zun göra den långa resan till Västra Paradiset. När han korsade Gobiöknen stannade han vid berget Sanwei nära Dunhuang. Där hittade han en speciell källa och han släckte sin törst med dess söta vatten och satte sig att vila.

Det var skymning och han beundrade solnedgången när bergen plötsligt började glöda. När han lyfte blicken såg han en bild av en magnifik gyllene Maitreya Buddha som svävade i himlen. Tusen skimrande Buddhor visade sig omgivna av flygande älvor som spelade himmelsk musik.

Djupt rörd av den magnifika scenen bestämde sig Le Zun omedelbart för att stanna och fira den. Le Zun hade lärt sig måleri och skulptering, så han använde dessa kunskaper för att återskapa sin uppenbarelse.

Flera år senare kom en annan buddhistisk munk vid namn Fa Liang till samma plats och fick en identisk uppenbarelse. Fa Liang fyllde sedan ytterligare en grotta med målningar och statyer av det gudomliga scenariot.

Mogao blev snabbt en vallfärdsort för buddhister, konstnärer, tjänstemän, och många andra. Över 500 grottor grävdes i berget Sanwei, flera av dem under Tangdynastin. Idag är de kända som Dunhuang- eller Mogaogrottorna och där finns några av de finaste konstverken från Tangdynastin.

En av Mogaos mest kända statyer är lerskulpturen av Maitreya Buddha. Över 30 meter hög är den en av de största i världen. Följande århundraden fylldes grottorna med religiösa skrifter och otaliga buddhistiska väggmålningar.

För de forntida kineserna, som trodde att himlen skyddar de fromma, var grottornas bildspråk särskilt intresseväckande. Vissa avbildade den stora högtidligheten av Buddha; andra visade fasor i helvetet för de onda. Det var en allmän tro att gudar visade sig för de troende i visioner och scenerna togs således som exakta avbildningar och som en jordisk inblick in i gudomliga världar.

Shen Yuns nummer En dröm i Dunhuang är en dedikation till detta arv. I det här numret blir en trött skulptör, som har slut på idéer och somnar, belönad för sin fromhet när hans skapelser blir levande.