Möt den store Jadekejsaren

Jadekejsaren (玉皇大帝 yù huáng dà dì) är välkänd som himmelens ledare i traditionell kinesisk folklore, särskilt i taoismen och även i Färden till västern, den klassiska novellen om Apkungen och Tangmunken på en farlig resa i sökandet efter buddhistiska skrifter. Enligt uppgifter om den dygdiga Jadekejsaren var han en gång en prins i det skimrande, underbara kungariket (det låter mycket elegantare på kinesiska).

Detta är ett kungarike som fanns för länge, länge sedan. Under styret av kungen av ren dygd och drottningen av förgyllt månsken var riket fredligt och lyckligt. Men kungen och drottningen blev äldre och var fortfarande utan arvinge. "När jag är borta, vem ska då ta hand om riket?" oroade sig den gamle kungen. Så han beordrade rikets taoistiska präster att be till gudarna om en son. I över ett halvt år bad kungen och drottningen också två gånger om dagen men utan resultat.

Slutligen berörde deras hjärtskärande vädjan Den ärofulle gudomlige av ursprunget. Han skapade ett barn för kungen och drottningen och skickade sedan en taoistisk gudom att ge barnet till paret.

 Den natten, under djup sömn, drömde drottningen om ett heligt sken som omslöt palatset. Taoisten steg ner från himlen med en vacker strålande baby i armarna. Drottningen knäböjde framför helgonet och bad: "Min kung har ingen arvinge. Jag vädjar för din medkänsla att du ger oss detta barn." Taoisten svarade:" Det här är inget vanligt barn. En dag kommer han att nå den högsta nivån av Tao. Ni måste ta hand om honom." Drottningen tackade gudomen och höll ut sina armar för att ta emot pojken. Gudomen lämnade över barnet, men han vägde så mycket som ett berg och drottningen vaknade i chock. Hon gick snabbt för att informera kungen, som mirakulöst nog haft samma dröm.

Nästa dag upptäckte drottningen att hon var gravid och ett år senare föddes en vacker prins. Hans kropp sken med gyllene strålglans och lyste upp hela riket. När han blev myndig skänkte han mat till rikets handelsbod och gav pengar till de fattiga och föräldralösa.

En tid senare gick den gamle kungen bort. Efter att prinsen stigit på tronen styrde han riket med visdom och välvilja. Men han insåg snart att alla varelser i hans rike led och hade ingen möjlighet att bryta cykeln av död och reinkarnation. Han avsade sig således tronen och lämnade över kungariket till en dygdig minister för att bege sig till bergen. Där sökte han Vägen, eller Tao, i hopp om att avslöja universums mysterier och bryta igenom dödlighetens och lidelsens begränsningar.

Han kultiverade mödosamt sitt inre under 3 200 kalpas för att till sist uppnå upplysning och bli ett taoistiskt helgon. Efter ytterligare 100 miljoner kalpas hade han fått tillräckligt med dygd för att bli himmelens härskare. Hur lång tid är en kalpa? Ungefär tiden mellan ett universums skapande och efterföljande återskapande.

* * *

I 1500-talets Färden till västern är Jadekejsaren avbildad som storartad och stram, men också lättskrämd och ganska inkompetent. Han oroar sig hela tiden, skjuter över viktiga beslut till sina rådgivare, ger en apa uppdraget att "bevaka" en trädgård med magiska persikor (i kinesisk kultur är apor vanligtvis förknippade med att äta persikor istället för bananer) och verkar i allmänhet inte kunna göra någonting förutom att utfärda order uppe på sin tron. På många sätt verkar han mer som en mänsklig härskare än en gudomlig sådan.

Men alla historier behöver stöd av färgstarka karaktärer. Och alla historier behöver först och främst vara underhållande. Och i en historia, som sträcker sig över hela den buddhistiska och taoistiska panteonen, från Bodhisattva Samantabhadra till De tre rena, kan inte varje gud vara perfekt.

Det är uppenbart att det inte är någon lätt uppgift att vara Himmelens kejsare. Inte undra på att i Färden till västern, när Apkungen försöker argumentera för den stora Jadekejsaren att överlämna sin himmelska tron till honom, till en apa som vid denna tidpunkt inte ens är 400 år gammal, blir Apkungen kuvad under ett berg i ett halvt årtusende.