Den storslagna kejserliga festmåltiden

Här i USA är det dags för Thanksgiving! Jag tänker då på stekt kalkon, tranbärssås, krämig pumpapaj, och ... björnram och sjögurka?

Men vänta, det är ju en helt annan fest. Vi ska återkomma till det snart.

Vad de tackade för

Thanksgiving firas till minne av pilgrimernas första skördefest i den Nya världen, i Amerika. Efter att klarat sig genom en del svåra tider såg de fram emot ett nytt liv med religionsfrihet, självtillit och vänskap med de infödda. Så de ordnade en fantastisk fest och tackade Gud för hans välvilliga beskydd.

Numera förebådar Thanksgiving årets största måltid. Men för kineserna väcker en annan historisk bankett minnen om en storslagen överdådig festmåltid.

En festmåltid av kejserliga proportioner

Så, på sin 66:e födelsedag (nästan exakt 100 år efter den första Thanksgiving i Plymouth i USA), höll kejsaren den första kejserliga Manchu-Han-festen. Den varade i tre dagar och hade sex bankettceremonier, som innehöll det bästa av det bästa.

Vid den här tiden var Kina ett stort och vidsträckt imperium med många etniska grupper och underlydande stater. Denna kejserliga Manchu-Han-fest samlade in de finaste recepten och delikatesserna från varje region. Många exotiska ingredienser måste hämtas från djupa skogar, höga berg och fjärran hav. Sedan fördes de tillbaka till det kejserliga köket där palatskockarna gjorde sitt bästa med att steka, woka, fritera, ånga, koka, baka, bräsera och stuva så att under hela den tid som banketten varade kunde deltagarna smaka på över 300 fantastiska rätter.

Vad fanns det då på menyn?

Så vad skulle ni förvänta er att få äta på denna överdådiga fest? För att ge er en idé:

Äggpajer, stekt lax, oxfilé i ostronsås, hela spädgrisar, kokt kamelpuckel med fiskmage, karptunga med björnram, fågelbosoppa, räkrom och musselsoppa, hajfena och krabbgryta, nudlar som liknar drakars skägg, lotusfrögröt, räkor på spett, shiitakesvampar med pinjenötter, vaktlar, skator, fasaner, rapphöns, gäss, pärlhöns, påfåglar, svanar, tranor, stuvade snäckor, ostron med Osmantblommor, vildsvin, hjortsenor med vita svampar, bläckfisk och gräsand i folie, korall, lotusrot, ätbar mossa, bambuskott, sjögurka ...

Om något av detta låter lite bisarrt för er smak, var medvetna om att vid den första måltiden för Thanksgiving var inte den viktigaste huvudrätten kalkon. Pilgrimernas bord hade god tillgång på rådjurskött, vilda fåglar, skaldjur och ål.

Under den storslagna Manchu-Han-festen serverades det också en mängd olika frukter, bakverk och aptitretare mellan rätterna. Det fanns en imponerande samling av dessa också.

Föreställ er färska, torkade och kanderade granatäpplen, sharon, litchiplommon, longanfrukter, persikor, ginkgo, körsbär, kumquats, meloner, plommon, sockerrör, vattenkastanjer, cashewnötter, mandlar och valnötter; frostbevarade persimoner, inlagda örter och alger, sesampasta i risrullar, fyllda pannkakor, alla typer av dumplings - salta och söta, bullar av kristallklara plommonblommor, hagtornsgelé, ananaskräm med vaniljsås, honungstomater, lotusblad med risgrynsgröt, jujubbärpudding, allt tillsammans med de bästa av de regionala tesorterna ...

Och detta var bara ett urval!

Kejsarens gäster var höga tjänstemän vid Manchu-Han-hovet , liksom prinsar från underlydande stater och uppskattade utländska sändebud. Dessa VIP:s hade äran att äta i de vackra salarna i den Förbjudna stadens palats.

Under måltiden dukades bordet fyra gånger och vid varje dukning alternerades det mellan Manchurätter och Hanrätter. De stora serveringsfaten var formade till att likna djur (ankor, höns, fisk och gris) och de höll innehållet varmt. Dessa dignitärer åt sin mat på fin bordsservis av brons, silver och porslin, samtidigt som de njöt av musik spelad av mästerliga musiker. När alla var mätta ända upp till halsen sände man dem hem med lyxiga avskedsgåvor.

Matens makt

Så efter allt detta utsökta festande, lyckades kejsaren med sina planer? Låt oss bara säga att den Manchu-Han kejserliga festen blev en etablerad tradition och kejsare Kangxi blev en av Kinas mest respekterade och längst regerande kejsare. (Okej, det uppnåddes av mer än att bara äta skrovmåltider ... men maten har fortfarande stor betydelse för att föra människor samman.)

Tja, jag kan knappt vänta tills på torsdag. Qinggodis låter läckert men inga björnramar för mig. Jag har denna Thanksgiving ett gott öga till lite fyllning och paj.