Julsäsong utan turnésäsong
Jag kan inte tro att 2020 nästan är över. Speciellt eftersom det tog första halvåret att vänja sig vid tanken att vi faktiskt var på 2020-talet. Men nu räknar vi ner till ännu ett nytt år. Jag måste tvinga mig själv att acceptera det – och med glädje att julsäsongen är här!
Sedan mars har livet varit allt annat än normalt för oss, liksom det har varit för er och hela världen. Under de första månaderna kändes det så konstigt att inte vara på scenen eller på resa från land till land, utan istället vara hemma på grund av KKP-viruset (kinesiska kommunistpartiets virus).
Men alla har hållit ut. Vecka för vecka, sedan månad för månad. Mina dansarkollegor har hållit humöret uppe och pressat sig själv att träna, även om kompaniet inte kan fungera normalt. Och hela tiden väntar vi på att den nya säsongen för föreställningar ska tillkännages. När det än blir.
Trots allt onormalt med 2020 är det en sak i våra liv som nu är normal igen. Men jag menar normalt som (tidigare) – det är onormalt för oss nu.
Nämligen att i år överlappar helgdagarna inte början av vår föreställningssäsong. För första gången sedan grundandet 2006 kommer medlemmarna i Shen Yun Performing Arts inte spendera vintersäsongen på turné. Inte på en buss som rullar ner på den oändliga motorvägen till Kalifornien. Inte bo i en resväska i två eller tre olika städer på en vecka. Inte höra "Bjällerklang" eller "Stilla natt" bara på vägarnas rastplatser och hotellobbyn. Inte vara superfokuserad på de första veckorna av det helt nya programmet och att observera helgdagarna som en sidotanke och använda jul och nyår som resdagar för att komma till nästa stads föreställningar.
Under normala omständigheter, dagen efter tacksägelsen, tar våra ljustekniker på sig att sätta upp julbelysning och julgranar runt Shen Yuns högkvarter. Men så snart dekorationerna är uppe dyker vi in i genrep och gör sedan de sista förberedelserna för turnén. Och vi klämmer in byten av presenter mellan allt som vi håller på med, eftersom vi inte kommer att se våra vänner i de andra Shen Yun-kompanierna förrän i maj nästa år.
I slutet av december har varje kompani redan avverkat ett par städer och börjat turnera igen. Men vi försöker fira tillsammans när det är möjligt. I många städer tar föreställningens lokala sponsorer och arrangörer tid ifrån sina egna familjer för att ta hand om oss resande. En gång hade de en grillfest för oss på stranden. (Florida.) Men vanligtvis reserverar de ett konferensrum på hotellet och fyller det med en överdådig buffé och oändligt med festliga tilltugg. Sedan på kvällen blir alla i kompaniet både som artister, deltagare och publikmedlemmar, allt i ett. Våra orkestermedlemmar erbjuder korta kammarorkesterstycken och julklassiker. Vi gör fåniga fysiska utmaningar, som tävlingar att äta Oreokakor utan händer där kakan balanseras på pannan. Musikstolar med liveackompanjemang är ett måste, eftersom det är underhållande men också för att i konferensrum finns det rikligt med stolar. Och i improviserade skådespel, som i charader, blir det alltid liv – hej, det är ett allsidigt rollspel.
Några av mina mest oförglömliga julhelger på turné var mer oortodoxa: En gång mot slutet av en hel dags tur började bussen krångla. Vår chaufför körde till en stor rastplats för lastbilar. Sedan väntade vi, och väntade. Solen hade gått ner men vi var nere i söder och vädret var milt. Efter ett tag var vi rastlösa dansare överallt på hela parkeringen. Människor började sparka och göra snurrande volter i ljuset av gatlyktorna. I gymnastikskor och jeans använde killarna dansen ”Herde på de mongoliska stäpperna” för att ge oss en (inte mindre livlig) ”Herde” på rastplatsen för lastbilar. Timmarna gick, men det fanns inte ett enda klagomål om att vara på rastplatsen för lastbilar, strandade på en asfaltö på julafton. Vi ville alla hålla humöret uppe. Men när bussen äntligen var fixad och vi snubblade in på hotellet var det redan under småtimmarna in på juldagen och när jag kröp under täcket kunde jag inte varit lyckligare.
Så nu vet ni varför en normal vinterhögtid kommer att vara något nytt för oss.
Även om det tyvärr inte ännu är Shen Yuns säsong för föreställningar, är det fortfarande en säsong att glädjas åt. Oavsett vad vi gör eller var vi är, är det hjärtat i julsäsongen att tacka för allt vi har, särskilt för vår familj och för våra vänner, att reflektera över året som gått och att förbereda oss för att träda in i det nya året med optimism och beslutsamhet.
Från alla på Shen Yun önskar vi er en trygg och lycklig vinterhögtid. Håll er varma inifrån och ut. Vi kan inte vänta med att få uppträda för er igen!
Betty Wang
Dansare