Att vara jag

För att vara ärlig, vem gillar att väckas tidigt varje morgon? Jag har ofta lust att använda väckarklockans snooze-funktion, men står emot det eftersom det skulle innebära mindre tid för att stretcha; jag tar mig försiktigt ur sängen eftersom kontakten mellan det hårda golvet och mina utmattade fötter kan skicka förlamande stötar upp i smalbenen.

De flesta morgnar känner jag så här. Jag hatar det, men jag älskar det eftersom detta egentligen bara är några små uppoffringar för att kunna göra det som jag älskar varje dag.

Att vara dansare i Shen Yun handlar mycket om uppoffringar. Självklart finns det fysisk smärta och utmattning. Det finns också den känslomässiga påfrestningen av att behöva vara borta från familj och vänner i månader. Turligt för mig är även min syster dansare i Shen Yun, vilket underlättar. Dessutom känns hela ensemblen som en enda stor familj.

Människor som inte är professionella artister säger ibland till mig: ”Du är så ung och har redan åtagit dig en så krävande livsstil. Missar du inte din chans att njuta av ungdomen? Är du säker på att detta är vad du vill?”

Det slår mig att de tänker på detta endast som en mödosam arbetsuppgift. Men för mig är det precis så jag vill få ut det mesta av min ungdom. De fysiska och psykiska uppoffringarna är vad jag ger för passionen till min konstart och möjligheten att få dela den med världen.

Många människor i min ålder söker fortfarande efter sin plats i tillvaron, oroliga för om de någonsin kommer att hitta lycka eller ett perfekt sätt att leva. Jag har redan allt jag behöver. Under några få år har jag haft turen att ha rest runt världen mer än de flesta människor gör under en livstid. Och jag har fått de bästa vänner att tillbringa varje dag tillsammans med.

Jag tror att livet handlar om att leva i nuet, utan att överdrivet oroa sig för framtiden eller grubbla över det förflutna. Lära sig av misstag, men inte spänt trippa runt i förhoppning om att undvika fler.

Jag vill inte vara en person som alltid söker efter mer och rastlöst jagar efter något som hon inte är, samtidigt som hon bortser från vad som finns mitt framför hennes ögon – de värdefulla saker som definierar vem hon egentligen är.

Så varför inte njuta av stunden och vårda allt som jag har?