Om kimchi och känguruer

På turné kan jag ibland komma in i ett ”turnéläge”, där resan till nästa stad och att checka in och ut på hotell blir som en naturlig del av livet. Då kan det ibland vara alltför lätt att missa upplevelsen av en ny stad och ett nytt land. Detta har dock inte gällt den senaste tiden då städerna som vi besökt verkligen har utgjort en brygd av påtagliga och spännande upplevelser!

Efter Hawaii reste vi till Sydkorea. För mig var detta en del av turnén som jag länge sett fram emot. Det hade gått fyra år sedan jag senast var på asiatisk mark och vad jag kunde minnas, från den korta tid som vi det året tillbringade i Asien, var det en förtjusande upplevelse! När jag fick beskedet att det i år äntligen var vår tur så fylldes jag av stor förväntan.

Jag blev inte besviken. När vi landade på Incheon International Airport utanför Seoul fick jag en känsla av mystik som man kan få när man befinner sig i ett land så totalt annorlunda än det man växt upp i. Som kinesisk amerikan visste jag inte mycket om hur livet ter sig i denna ”andra” halva av världen förutom det jag sett i asiatiska filmer och tv-program, men det var som om bara det att sätta fötterna på sydkoreansk mark gjorde att jag kände mig mer förbunden med mina asiatiska rötter. Men på samma gång, trots den fysiska likheten med lokalbefolkningen, kände jag mig ändå som en främling eftersom allting var så annorlunda.

Allt var annorlunda men tilltalande. Städerna är livliga, men rena, med elektroniska affischtavlor och neonljus som får gatorna att glöda av ljus, som om alla städer eftersträvar att vara som Times Square i New York. Men till skillnad från New York-bornas ökända tvära natur så behandlades vi med en karakteristisk asiatisk effektivitet där service sköts med ett sådant tillmötesgående och hänsynstagande som västvärlden sällan ser. Mycket uppfriskande. Vad som berörde mig mest var ändå nivån av uppskattning från publiken. Deras hyllningar vid inropningarna gav mig känslan av välbefinnande och tillfredställelse värd all möda! Så i slutänden var nog det enda som saknades i Korea varmt väder i januari men jag fick snart mycket av den varan när vi anlände till Nya Zeeland.

När vi kom till Nya Zeeland såg jag en värld som var mycket mer hemvan för mig, även om jag inte längre smälte samman med lokalinvånarna. Det varma vädret tinade snabbt upp den återstående frosten från Korea alltmedan landets avslappnade atmosfär kändes häpnadsväckande familjär. Efter att ha vuxit upp i södra Kalifornien kände jag mig verkligen hemma här!

Vi var bara en vecka i Auckland och reste sedan till Sidney, Australien. Sidney var speciellt i år då vi stannade i cirka tre veckor, den längsta tid jag tillbringat i en stad under en turné. Denna vistelse var verkligen ett nöje för en stor turnerande grupp som vår. Det betydde mindre tid på resande fot, mindre tid för att sätta upp och montera ned scenen och mer tid för att koppla av och njuta av allt som fanns runtomkring oss. Jag fick verkligen en del goda möjligheter att på ett bra sätt lära känna staden genom att upptäcka såväl lokala restauranger och affärskvarter som de lokala stränderna.

Efter avslutningen i Sidney uppträdde vi en vecka i Melbourne innan vi reste till Canberra för ett par föreställningar. Här besökte vi även ett naturreservat och fick chansen att på nära håll träffa det lokala vildmarksbeståndet av känguruer och emuer!

Sydkorea och Australien känns som två skilda världar med var sin atmosfär, men där båda är charmfulla och angenäma på sitt eget speciella sätt. Den senaste tiden har verkligen varit mycket spännande, men som kines ser jag ändå särskilt fram emot vårt nästa land: Taiwan!