Mongolernas själfulla skålar

En skildring av Shen Yuns 2017-års etniska dans Mongoliska skålar

Någonstans i den stora vidden mellan Gobiöknens sand och norra Sibirien hörs en herdes sång genom den klara luften. Hans medryckande musik ropar till dig och drar dig närmare de vita prickarna, samlade i en klunga i fjärran, jurtor som utgör lägret för hans nomadiska familj.

Det mongoliska folket kanaliserar örnarnas andar som svävar högt uppe i skyn, och de har i århundraden levt som de fritt galopperande hästarna. Trakter som de vördnadsfullt kallar sitt hem är vilda slätter som breder ut sig i alla riktningar så långt ögat kan nå. 

Här ser nu unga kvinnor klädda i vita och lysande koboltblå klänningar, hur du kommer närmare på avstånd. De tar paus från mjölkning, ullklippning och andra sysslor, och samlas för att hälsa på sin ärade gäst. Några kommer med färskt mjölkte i skålar, doftande, värmande och mycket närande, lätt balanserade på sina huvuden. 

En ceremoniell offerritual utförs först: teet erbjuds ovanifrån, nerifrån och runt om. Sedan börjas det. Skummande skålar staplade på hög – ritualens höjdpunkt – kvinnorna glider graciöst över gräset. Med böljande armrörelser, knäppande handleder och starka skulderskakningar ger de sig in i en vacker dans. Deras ansikten och gester utstrålar stolthet över deras unika arv och pastorala livsstil. De övergår från en formation till en annan lika smidigt och målmedvetet som gäss under flygning.

Musiken blir intensivare. Energin ökar. Dansarna engagerar sig i fantastiska danstekniker. Runt, runt går de och snurrar på i livfull hastighet. Och hela tiden är skålarna i jämvikt, balanserade med lätthet.

Till sist börjar dagen blekna. Damernas framträdande kommer till ett slut, och de gestikulerar att de ska dra sig tillbaka. Men även vid avskedet erbjuder den älskvärda gruppen en sista skål på vägen med ett innerligt farväl.

Ridån går ner.

En smak av nomadiskt liv

Bakgrunden är en safirblå himmel välvd över smaragdgröna gräsmarker, en energigivande orkester under ledning av en gripande erhuspelare, och ett tjugotal charmerande dansare fulla av entusiasm - det är så Shen Yun 2017 tar dig med på en utflykt till de uppiggande asiatiska stäpperna. Komponerad av D.F. och koreograferad av den kinesisk-etniska dansexperten Gu Xuan är Mongoliska skålar ett nummer med anmärkningsvärd elegans.

De traditionella mongoliska skåldanserna representerar ett ceremoniellt erbjudande av mjölkte. Med en snärt av tummen och ringfingret skickar de ett symboliskt stänk upp till himlen, ett ner till sitt älskade hemland och ett runtom, för att välkomna varje hedersgäst.

En av de mest populära dryckerna i landet är Suutei tsai, svart te med komjölk, saltat och berikat med en matsked smör. Om någonsin dina äventyr tar dig till dessa majestätiska stäpper kommer gästfri lokalbefolkning att erbjuda dig ett smakprov så snart du satt din fot i jurtan. Var noga med att ta emot skålen med höger hand. Och ta en stor klunk innan du sätter ner den. Jämfört med andra regionala favoriter som airag (jäst stomjölk), urum (tjock jakgrädde) eller chatsarganii shuus (havtornsjuice), är deras mjölkte - dock atypiskt smaksatt - relativt tråkig.

2017-års Mongoliska skålar är den första kvinnliga mongoliska dansen som Gu Xuan har koreograferat med Shen Yun. Genom åren, från Slottsgårdens elegans till Lyktans glädje till förra årets Manchuriska jungfrur, tycks hans skapelser alltid tala till mig. När jag dansar berättar de historier och skapar härliga bilder i mitt sinne. (Märkte ni rörelserna som representerade ullklippning, ullspinning, erbjudande av te och flygande örnar? Eller vad sägs om mjölkningsgesterna vid dansens början? När jag en gång var på skämthumör under repetition, vände jag mig om och frågade en vän om jag blockerade henne ko ... Men allvarligt talat kräver denna dans oräkneliga timmars övning för att kunna bemästras, och den har verkligen lärt oss att vara välbalanserade rakt igenom.)

Vi började öva in dansen Mongoliska skålar i början av förra sommaren. Då, som nu, finner jag den så rik på innehåll och tradition att jag inte kan hjälpa att min fantasi vandra iväg. Så ovan är garnet jag har spunnit för att hitta min mongoliska ådra. På så sätt kommer det på scenen, oavsett hur många hav vi är ifrån de imponerande stäpperna, alltid att finnas en droppe av nomaders ande (varm, krämig och lite saltad) som löper genom mina ådror.