Segla på de sju haven

"Mitt hjärta längtar till havet", suckar en sjöman när han blickar längtansfullt ut över horisonten, där himmel och hav verkar smälta samman... Vad var det som var så tilltalande med havet? Nyfikenhet till det okända? Frestelsen av rikedomar? Spänningen av ett äventyr? Skåda - havets lockelse!

Kanske rycktes jag med lite men tycker ni inte att livet är så mycket mer spännande när det finns lite fantasi? För oss är livet på turné en enda lång rutin: stiga upp, gå till teatern, ha danslektioner, äta, värma upp, uppträda, gå tillbaka till hotellet, sova. Upprepa detta under några månader. Så jag gillar att ibland ge mig själv inspiration genom att ändra mitt perspektiv. Sådana dagar reflekterar jag över livet på de vidsträckta haven.
 
Visste ni att scenen faktiskt är mycket lik ett skepp? Jag insåg sambandet häromdagen när jag satt i salongen och betraktade scenen. Byxor som kantar båda hängsidorna av scenen såg ut som små segel och huvudridån var som storseglet. När vår regiassistent gick makligt över scenen med händerna knäppta bakom ryggen blev jag påmind om en fartygskapten som granskade däck.

Ett fartygs personal kallas besättning och teatrar har scenbesättningar. Seglingstermer för fartygets sidor har scenparalleller: förstäv är scenen vid rampen, aktern är scenen i bakgrunden, babordssidan skulle vara den vänstra sidan av scenen och styrbordssidan den högra sidan av scenen.

Alla framgångsrika fartygsresor börjar och slutar vid en kaj och vår teaterresa börjar och avslutas vid lastkajen.

Fartyget har ett riggsystem för att dra upp seglen och teatrar kallar sina system av linor och rör också "rigg". En arbetsledare på scenen kan lyfta på huvudet och hojta, mitt i tumult och skrammel omkring honom: "Upp på skenan, släpp ut nummer 35" och en muskulös man cirka 25 meter ovanför kommer att dra i repet, lyfta motvikten och ett vackert nytt segel flyger upp.

På teatern är dansare och musiker sjömän på vårt väldiga fartyg och med ett stadigt tempo från vår styrman (dirigenten) arbetar vi tillsammans för att hålla vår segling smidig.

I den koreanska filmen Pirates finns följande replik: "Samma fartyg, samma öde", som sammanfattar de vänskapsband (ordlek avsedd) vi skapar under vår resa.

Vi möter ofta extrema väderförhållanden på vår resa. Ibland bländar den ljusa solen våra ögon och verkar komma från alla håll på en gång (scenbelysningen). Ibland seglar vi i dimmig storm (torris) eller seglar huvudstupa in i mörkret (strömavbrott).

Det finns en kombination av lugn och förväntan när man tittar mot det tysta, tomma havet (salongen) innan resan påbörjas. Men när storseglet (ridån) hissas upp tar spänningen vid. När man tittar ut över havet av ivriga ansikten och lyssnar på våg efter våg av dundrande applåder som slår mot skrovet av vårt fartyg, flyger våra hjärtan högt ovan havet.
 
Och det finns en sista intressant parallell. Förr i världen sökte seglingsexpeditioner vägar till exotiska platser för att etablera handel. Sjömän motiverades av utsikten av ett äventyr, rikedom och berömmelse. Även om många expeditioner misslyckades fanns det några med framgångsrika upptäckter. Dessa äventyr medförde historiska kulturutbyten.

Under Mingdynastin förde upptäcktsresanden Zhen He befäl över en imponerande flotta som seglade till många platser i världen som var okända för Kina på den tiden. Rikedomar han förde med sig på sina resor visade välstånd och framgång från Mittens Rike och väckte i många främmande länder ett starkt intresse för Mittens Rike och dess civilisation.

Detta intresse är fortfarande uppenbart i dag då miljontals turister flockas till Kina varje år och kinesiska artefakter värda miljontals dollar är inrymda i museer runt om i världen. Tråkigt nog har en stor del av den traditionella kinesiska kulturen förlorats med tiden eller förstörts av det kinesiska kommunistpartiet.

Vår egen resa bär uppdraget att återuppliva traditionell kinesisk kultur. Denna kultur, eller vilken kultur som helst för den delen, är mycket mer än bara artefakter - essensen av den kan hittas i moralen i berättelserna som förts vidare genom tiderna, vilket är exakt vad vi delar med er när vi seglar på de sju haven .