Introduktionskurs till kinesisk kalligrafi

En bild säger mer än tusen ord, men i det kinesiska språket är själva orden bilder.

I kinesiska tecken finns det bara sex grundläggande penseldrag (eller penndrag) som när de kombineras på olika sätt avslöjar de olika ord eller tecken och deras betydelse. Man behöver ungefär 3 000 tecken för att läsa en tidning, 5 000 för att läsa flytande och 8 000 om man vill vara en akademiker. Sammantaget finns cirka 50 000 unika kinesiska tecken av vilka bara en bråkdel behövs för daglig kommunikation.

Liksom kläder, medicin, jordbruk och andra element som utgör Kinas "gudomligt inspirerade kultur", betraktades det skrivna ordet som en gåva från gudarna. De tidigaste legenderna handlar om uppfinnaren av kinesiska tecken - Cangjie, som levde cirka 2650 f. Kr, för nästan 5 000 år sedan. Han hade också fyra ögon, men det är en annan historia.

Vartefter generationer och dynastier kom och gick blev alla de som elegant utövade denna himmelska gåva av skriftspråk vördade. Kejsare ristade sina förordningar på minnessten och bergväggar för eftervärlden; statsmän skrev rader av bevekande verser som startade och avslutade krig; poeter målade historia i klagovisor och lovord som kopierades och sjöngs långt efter att de också blivit historia.

Kinesisk kalligrafi, konsten att skriva dessa tecken, är en studie i fyra delar: pensel, bläcksten, tuschstång och Xuan (ris) papper. Dessa är också kända som Studerkammarens fyra skatter. Det var kännetecknet för utbildad förfining att ha dessa skrivverktyg - och andra tilläggspärlor som penselhållare, brevpress, sigillstämpel – till hands.

De sex grundläggande strecken utgör kärnan i kinesisk kalligrafi. Héng är en rak linje (一) skriven från vänster till höger som också betyder "ett"; två och tre är för övrigt två (二) och tre (三) raka streck. Shù är ett vertikalt streck skrivet som en pelare från topp till botten. Piē är ett svepande streck uppifrån höger till vänster botten, en kurvig kontrast till sin motsatta partner nà. Deras vinklar och vrår är väl anpassade till diǎn och tí som prick och spår, var och ett nerifrån upp från vänster. Dessa sex streck går att kombinera och bilda härledande streck, som ännu en gång sammansmälter för att göra mer komplexa ord och idéer.

Ordningen på strecken är av största vikt. Man kan inte närma sig dessa symboler som man vill och hoppas på det bästa. Grundregeln med att skriva ett ord på kinesiska är att skriva uppifrån och ned, från vänster till höger och utifrån inåt. Som en väl koreograferad dans balanserar en fint skriven karaktär skönhet med ordning. Som med mycket av kinesisk filosofi är harmoni det slutliga målet.

Mycket ofta har kinesiska ord flera lager av mening. Vad vi på engelska kallar ett "ord" består på kinesiska av ett eller flera tecken och karaktären är summan av dess delar: enklare komponenter med grundläggande betydelse bildar komplexa kombinationer med större djup.

Till exempel är ordet hej" på engelska ett ord, medan nǐhǎo i kinesiska är ett ord som består av två tecken nǐ (你) och hǎo (好). Dessa, i sin tur, har sina egna komponenter: nǐ, vilket betyder du, är gjord av karaktärerna för person (人) och för dig (尔); hǎo, med betydelsen bra är gjord av två tecken kvinna (女) och barn (子). Detta är ett av de enklaste exemplen, men det kan bli mycket mer komplicerat och rikare. (Om ni är intresserade kan ni ta en titt på Shen Yun Facebook "Chinese 101"-serien som utforskar olika karaktärer och deras dolda inre meningar).

Idag kan man hitta två distinkta former av det kinesiska skriftspråket: förenklat (används främst i Kina) och det traditionella (används i Taiwan, Hong Kong och Macau). Den traditionella formen har med få undantag behållit hela arvet från det förflutna i dess invecklade, vackra streck - tecknen skrivs idag på samma sätt som de gjordes för tusentals år sedan.

Och eftersom de daterar sig till forntiden, en tid då det sades att gudar vandrade på jorden och orakel tydde gudars vilja genom att läsa tecken på ben, är den kinesiska skriften fylld med denna gudomliga kultur. Den är precis där, precis under ytan och väntar fortfarande på oss att lägga märke till.