Intervju med Shen Yuns flöjtist Chia-jung Lee

Musiken är solen kring vilken Chia-jung Lees värld kretsar. Men hennes himmel var inte alltid klar. På universitetet fann den altruistiska flöjtisten att hon var på väg i en dimma. Frågor som: ”Varför valde jag musiken?", "Hur kan jag använda dessa kunskaper för att hjälpa andra?" och "Vart leder allt detta till?”, plågade henne dagligen. Snart nog hjälpte dock en ödets nyck Lee att bestämma betydelsen av sin musik med ett nyfunnet syfte.

Fråga: Hur började du som musiker?

CL: När jag var 8 år och växte upp i Taiwan lät mina föräldrar mig spela piano för att tygla min hyperaktivitet. Tre år senare såg jag Taiwans "flöjtprinsessa", Ellie Lai, spela ett ledmotiv till en Disneyfilm på tv. Jag tyckte att musiken var bara så underbar att jag beslutade mig för att börja spela flöjt.

Jag drömde om att bli en artist i världsklass och med ett steg i taget uppnådde jag mina mål. När jag kom till Boston för min mastersexamen i musik verkade dock plötsligt världen vara mycket större. Jag insåg att jag fortfarande hade mycket mer att lära.

Jag började omvärdera min väg som musiker och mina livsmål. Jag frågade mig själv varför jag valde musiken som mitt huvudämne. Jag tänkte tillbaka på tv-programmet, som först inspirerade mig att studera flöjt och musikens makt för att påverka människor. Jag ville att min musik skulle hjälpa andra att glömma sina bekymmer, om så bara för en stund.

Fråga: Vilka var dina planer för en karriär

CL: Det sista året på universitetet var det mest förvirrande året i mitt liv. Alla runt omkring mig var glada och ivriga att ta examen, medan jag minns att jag grät en hel del eftersom jag inte visste vad jag skulle göra härnäst. Det skulle inte ha varit svårt för mig att hitta ett jobb, men jag var oroad över att tänka på vad musik egentligen betydde för mig, och jag till och med tänkte på meningen med livet. Även om jag verkligen kände mig förvirrad hade jag fortfarande en känsla av att musiken var tänkt att hjälpa andra. Men jag visste inte hur jag skulle kunna hjälpa till. Jag hade inga planer.

Jag tänkte att jag skulle hitta ett jobb med att undervisa och det skulle tillåta mig att hjälpa andra och vara lycklig. Även om jag inte visste vad framtiden bar med sig, så visste jag att jag inte ville använda musiken bara för att bevisa min egen förmåga.

Fråga: Hur kom du först i kontakt med Shen Yun?

CL: Efter universitetet vidarebefordrade en vän till mig ett rekryteringsbrev till Shen Yun och en länk till hemsidan. När jag läste deras verksamhetsidé om att använda klassisk kinesisk dans och musik för att återuppliva traditionell kinesisk kultur fick det mina ögon att lysa. "JA!" tänkte jag, "det här är det!" Uppgiften om att återuppliva kulturen tilltalade mig verkligen. Det verkade vara något mycket meningsfullt som skulle kunna vara bra för världen. Sedan tittade jag på många av artisternas videoprofiler på nätet och blev väldigt rörd av hur uppriktiga de var.

Fråga: Så du bestämde dig för att söka in och provspela.

CL: Det gjorde jag. Under min audition fick jag en Shen Yun komposition att spela a prima vista. Jag hade aldrig spelat kinesisk musik förut, men på något sätt verkade den bekant. Jag tyckte melodierna var vackra. Vi fick en omedelbar samhörighet.

Kanske är det på grund av min bakgrund. Jag har studerat klassisk västerländsk musik större delen av mitt liv, men när det kommer till kritan är jag fortfarande inte en västerlänning. Det är inte min kultur. Det är inte något i min benmärg. När jag först hörde Shen Yuns blandning av kinesiska och västerländska instrument insåg jag att detta är vad som verkligen fungerar för mig. Jag kände denna känsla av frihet över att äntligen förstå vad alla mina år av studier och praktik varit för.

Fråga: När var första gången du såg en Shen Yun-föreställning?

CL: Det var faktiskt samma kväll som min audition. Det var vid Lincoln Center och jag grät flera gånger. Vid ljudet av gonggongslaget som öppnade showen skakade energin mig till att vakna och mina tårar kom strömmande. Det var första gången jag blev så rörd av en föreställning.

Efter showen sade jag till en vän som satt bredvid mig: Jag är så stolt över att vår kultur är så vacker, att den i så stor utsträckning håller på att spridas i det västerländska samhället och så professionellt.

Jag bara provspelade och visste inte om jag hade blivit antagen eller inte. När jag såg föreställningen kände jag mig full av förväntan – att få vara med i Shen Yun skulle vara den största äran för mig.

När det var dags för inropning fann jag mig själv gråta igen. Dansarna kom tillbaka på scenen för att säga adjö och musikerna i orkesterdiket stod och vinkade åt oss. Jag minns att jag satt i publiken, men önskade jag var i orkesterdiket vinkandes till publiken med orden "Adjö, hoppas vi ses nästa år!"


Fråga: Det var 2012 som du började i Shen Yun. Bara några månader senare debuterade kompaniet med sin symfoniorkester i Carnegie Hall.

CL: Det var första gången jag uppträdde på Carnegie Hall. Jag minns att jag tänkte: "Wow, den här dagen kom faktiskt, och så snart”.

Det var också Shen Yuns symfoniorkesters första konsert någonsin. Kvällen innan konserten var vi mycket glada och lite nervösa också, för att vara ärlig. Vi visste att vi skulle vara en del av något historiskt. Jag tror att alla verkligen uppskattade denna möjlighet och vi var helt i andlig samklang.

Under konserten kände jag något magiskt. Det fanns ett ställe där jag inte spelade under åtta satser. Jag satt där lugnt med mina ögon slutna och överraskande nog kändes det som om musiken flöt av sig själv. Som om vi inte spelade alls utan gudarna hjälpte oss. Många av musikerna kände samma sak. Det var första gången jag upplevde detta - ingen av våra repetitioner hade nått den typen av tillstånd, en sådan atmosfär.

Fråga: Du har nu varit med Shen Yun i två år. Att vara en del av denna orkester, är det vad du hade förväntat dig?

CL: Låt mig säga en sak. Under föreställningarna när hela orkestern går in i ett tillstånd av att vara mycket fokuserad, känner jag denna enorma energi. Det är ett slags energi som vida överstiger den ytliga underhållningen som min musik på egen hand brukade ge till människor. Det känns definitivt som något så mycket större än bara mig.

När du sätter ditt hjärta i ditt spelande har jag upplevt att publiken känner det direkt. Under mina två korta år här har jag känt att jag förbättrats som artist. Jag har hittat det verkliga syftet med musiken och livet. Jag njuter av processen att ständigt höja mig till nästa nivå. Det är en oändlig resa och en glädjerik sådan också.

* * *

Shen Yuns symfoniorkester är nu på sin tredje konsertturné. Chia-jung Lee och Shen Yun återvänder till Carnegie Hall den 11 oktober, och spelar sedan i ytterligare fem andra städer.

Läs Chia-jung Lee’s biografi

Mer om Shen Yuns symfoniorkester och dess kommande föreställningar